Ännu en promenad i Vrinneviskogen.
Coronan begränsar mitt liv, men promenader ute i det fria är ju okej.
Tack vare viruset har jag fått en promenadkompis! Börje! 🙂
Han har ögonen på skaft och upptäcker den här snygga långhorningen
på en stolpe, en stolpbock kanske…?
Det finns ca 35000 arter av familjen långhorningar så det är inte lätt att veta
vad just den här kallas. Inte ville den säga sitt namn till Börje heller…
Bär så små och blå. De hade behövt mer vatten.
Närstudie av spindel i Vrinneviskogen.
Första maskrosen jag ser i år!
Längtar tills gräsmattorna är fulla av dem.
Men vet att….alla inte håller med mig.
Många kommer att klaga och kalla dem för ogräs…
Hasseln blommar! Honblommorna, flickorna, tycker jag om.
Vårlöken lyser upp marken med sitt solgula ljus.
Svalörten blommar medan det är svalt i luften. Och det är det idag.
Tusenskönan är skön till tusen!
En tjock, fluffig, mjuk bädd med stjärnmossa. Jag får lust att vila mitt huvud mot den.
Ikväll har Juni och jag haft pumpträff, vi har pumpat i oss medicin, båda två.
Vi har båda ganska ovanliga immunbristsjukdomar, min heter IgG, Junis IgM.
Jag har i tjugo år pumpat i mig Gammanorm en gång per vecka.
Juni har gjort detsamma i ett par månader.
Men i kväll var det första gången hon medicinerade hemma.
Så jag blev inbjuden till Juni för en gemensam medicineringskväll.
Juni, endast 5 år gammal, är så himla duktig!
Utan att knorra får hon en nål i benet.
Hon sätter dit (och tar bort) plåstren själv.
Vi kämpar på, för vi håller oss friska nu!
Och vi är tacksamma för alla blodgivare,
eftersom vår medicin tillverkas av humant blod.
Maria dukade upp plockmat, så vi hade en
riktigt trivsam och GOD kväll!
Nu ploppar det upp en massa svampar i skogen.
Den torra och varma sommaren till trots.
Lite regn på mycelet var allt som behövdes
för att de fruktiga kropparna skulle växa till sig.
Lite regn var bra för mig också.
Äntligen går luften att andas!
Vissa svampar ser ut som pannkakor och våfflor.
Eller så är det min fantasi som drar iväg.
Lav och mossa har dekorerat stenarna.
Naturen är kreativ.
Det är som att gå på en konstutställning!
Så många vackra färger och mönster på löv…
….ekollon i olika mognadsstadier och….
….de skrikigt rödfärgade nyponen.
Vilken tur jag har som bor så nära skogen!
Här tankar jag kraft och välbefinnande.
Och vilken tur att jag har så nära till
min fina unicorn – Juni!
Hos henne och hennes familj tankade jag kärlek!
