Sensommar

Nu ploppar det upp en massa svampar i skogen.
Den torra och varma sommaren till trots.
Lite regn på mycelet var allt som behövdes
för att de fruktiga kropparna skulle växa till sig.
Lite regn var bra för mig också.
Äntligen går luften att andas!

Vissa svampar ser ut som pannkakor och våfflor.
Eller så är det min fantasi som drar iväg.

Lav och mossa har dekorerat stenarna.
Naturen är kreativ.

Det är som att gå på en konstutställning!
Så många vackra färger och mönster på löv…

….ekollon i olika mognadsstadier och….

….de skrikigt rödfärgade nyponen.

Vilken tur jag har som bor så nära skogen!
Här tankar jag kraft och välbefinnande.

Och vilken tur att jag har så nära till
min fina unicorn – Juni!
Hos henne och hennes familj tankade jag kärlek!

 

Solstrålen

Nej, men nu är det väl hög tid för ett inlägg här!?
Dagarna bara går och går. Fotandet har avtagit.
Synd – för det var ju så kul när jag fotade som mest.
Började lyssna på ljudböcker för några månader sedan så nu
går jag ”inpluggad” hela dagarna. Kul och spännande att
ta del av andra människors verklighet, även om de är
uppdiktade.
Umgås med barnbarnen också så klart.
Idag åkte jag med Juni och hennes morfar till
ICA Maxi. Hade med mig en inköpslista men ICA är för dyrt för mig
så det blev ingen storhandling, gick därifrån med isbergssallad och färskost. 🙂

Juni lyste, som vanligt, som en solstråle!
Vi hann fika och prata och prata så jag kom
hem fulltankad med kärlek.

 

Skördetid?

För några dagar sedan ankom den meteorologiska hösten till min stad.
Nog ser jag tecknen – löven, regnet, kylan och mogna frukter och bär.
Kallt i lägenheten.

I vattenpölen har någon kastat sitt halvätna äpple, till fåglarnas förtjusning.

 

Färggrann promenad

Efter en lång period, med den ena infektionen efter den andra,
orkade jag ta mig ut i skogen igen. Bästa stället att bli frisk på.
Massor av svamp såg jag, men ingen ätbar. Spelar ingen roll när
de är så vackra att titta på. Man äter ju med ögonen också, sägs det.

Nyponen är mogna och lyser upp min tillvaro.

På vägen hem passerar jag Hageby ridklubb där hästarna
inte har ett grässtrå att smaska på.

Själv går jag hem och gör en lunch med höstfärger! 🙂