Så kom datumet för min pensionering. Men inte skulle sista arbetsdagen vara en sjukdag!
Nu blev det så i alla fall. Fick gå snabbt hem i går, med kräkkänsla hela vägen. Hann hem! Tack och lov!
Aldrig har Albrektsvägen varit så lång.
Nu har det gått mer än ett dygn och jag tänker att äntligen har jag ingen matlust.
Hjärnan föreslår maträtt efter maträtt men inget lockar. Så nu ska jag prova lingon och lite grädde.
För att JAG inte kan ÄTA är otänkbart!

Här hittar du fler som fotar en gång i timmen ->

Ett foto i timmen. Ett helt år har det gått sedan jag var med i projektet.
Men nu ska det bli ändring på det!
Morgonen startade som den skulle. Med kaffe!
Läs resten av inlägget »

Den här underbart snöfria och ljumma vintern är det inte bara jag som har vårkänslor!
Hasseln blommar! Den lilla, illröda honblomman är en av de vackraste blommor jag vet.
Kanske för att den är så liten och så röd. Precis som jag
Hasselbladen börjar veckla ut sig också, men de är lite försiktigare.

Parmesankorgarna är klara och ska fyllas med lax och annat gott till
nyårsmiddagens förrätt.

Årets sista dag borde jag gå igenom allt vad 2011 har bjudit på. Göra bokslut.
Det hinner ju hända så mycket på 365 dagar! De mest omvälvande händelserna
bjöd på både himmelsk lycka och förlamande sorg.
Lycka när Vincent kom till världen och jag blev hans stolta farmor.
Sorg när Robert valde att lämna världen.

År 2012 kommer att bli alldeles underbart!
Med enbart trevliga, glada överraskningar.
Det är vad jag tror!

Gott Nytt År från mig till dig!

Idag har jag stökat i köket halva dagen. Bl a resulterade stökandet i den
traditionella pepparkakan till dotterns födelsedag.
Trots att mina ungar är stora nu, så glömmer jag aldrig födslarna. Att föda barn innebär en
särskild och gigantisk lycka. Den kan bara mätas med lyckan att se ens barn bli föräldrar.
När Maria föddes låg jag på BB i 12 dagar. 6 dagar före och 6 dagar efter födseln.
Att jämföra med de 3 timmar (?) man “måste” stanna kvar idag.

För sju år sedan såg det ut så här. Julia klättrade upp på bordet och tog ner pepparkakan
som hängde i fönstret. Och åt upp den!
Nellie hade inte fått smak på kakor än….

Nellie och hennes klass bjöd på luciafirande med många fina sånger.
Vincent var också inbjuden. Vi kunde inte sluta titta på honom.

Söt tomtenisse!