Nu har min tid kommit! Tiden när både jag och Nikon är laddade, när vi vill skjuta
varje grodd, varje insekt, varje blomma, varje tecken på att livet återuppstår.
Tärnan låter mig komma riktigt nära innan den breder sina vingar och försvinner.

Min jaktkamrat och jag börjar på Strömsholmen. Där blommar baldersbrån!
Eller kanske är det kamomill… svårt att se skillnaden.

Från en hög stubbe flyger en gräsandshona när vi närmar oss.
Hon låg på ägg! Hoppas hon vågade sig tillbaka när de galna fotograferna
lämnat stället!

Varenda knopp ska dokumenteras! Eller hur, Sladden?

Vi är på väg till resecentrum där jag ska skaffa nya resekortet.
I Järnvägsparken har man planterat penséer.

Vårtecken på vårtecken dyker upp! Sädesärlor som springer ifatt insekter.

Björktrastar som kamouflerar sig och lyssnar efter daggmaskarnas rörelser.

Staren promenerar över gräsmattan på sin jakt efter ryggradslösa djur.

Höstens gamla nypon har fått guldglans.

Tusenskönor är tusan så sköna att beskåda!

Upp på kullen för att söka efter eldlöss. (Hittade inga…)

Lönnfröet har slagit rot här uppe och börjat veckla ut sina hjärtblad.

Tack och lov att hasselns blommor slagit ut precis när flugorna vaknat. Hungriga som vargar!

Hasselns honblommor är mitt viktigaste fotoobjekt om våren. Så små. Så röda. Så söta.

För första gången ser jag ett lindfrö som slagit rot! Ännu har jag inte sett allt jag vill se.

Brunnssalongen passeras.

Vi tar spårvagnen hemåt. Gratistidningar är bra, synd att de skräpar ner vår vackra stad.