…varje sliten kavaj blir en mantel av strålande ljus.
Vi möter flickorna, deras mamma och morfadern på Nya torget.
Snart är det dags för årets demonstration. Julia skrev till mig i morse och påminde.
Härligt när nästnästa generation förstår vikten av att gå i 1 maj-tåget!

Nellie har tagit med sin sin katt. Gosekatten. Musse, den levande, fick stanna hemma.

Träffar en fd kollega, Jörgen, som ska gå i tåget för 41:a året. Imponerande!
Det är 36 år sedan jag gick med för första gången.

Flickorna hittar en massa snäckor på torget.
Undrar varför de gett sig ut på asfalten..?

På Drottninggatan får vi hålla åt sidan för ett möte med spårvagnen.

Framme i Hörsalsparken blir det tal och sång.

Nere på Gamla Rådstugugatan går ett annat tåg. Vi tycker så lika i många frågor,
synd att vi inte kan gå tillsammans.

Det här är ju dagen för mc-kortegen också. En sådan här kan jag tänka mig.
Ser bekväm och stadig ut. Mc:n alltså!

Nellie vet att jag fotar om hon pratar med blommor och insekter. Och mycket riktigt.

Julia har gjort sig illa i fingret. Står med sitt blodiga papper och väntar på
att mamma Maria kommer ut från apoteket med plåster.

På Repslagaregatan blommar det japanska körsbärsträdet,
en händelse som vi väntar på varje år.

Ornäsbjörkarna på Kristinagatan har slagit ut. Visst är det underbart och remarkabelt!?

Maken och jag intar en god lunch på lokal innan vi beger oss hemåt.