Min bästis från lärarutbildningen, Katarina, hon som betytt så mycket för mig.
Henne träffar jag i dag. Vi fikar och pratar i flera timmar.
Som om mellantiden inte funnits.
Vi tog vid där samtalen slutade för flera år sedan.
En tragisk händelse gjorde att vi fick till en träff. Äntligen.
Jag behövde detta. Jag behövde henne.
Gråsparvarna satt tålmodigt och väntade på våra smulor.
<3
Det är ett hjärta i förra kommentaren. 😉