Lite glad blir jag allt, när snödropparna blommar. Ännu gladare ska jag bli när
de vilda, de riktiga, vårblommorna tittar fram!
Vi är på väg för att möta Julia när hon slutar skolan.
Morfar styr vagnen, jag rattar kameran och Juni bara hänger med.
Stannar i Strömparken och hälsar på gräsänderna. De tycker nog att vi är snåla
som inte har en enda liten brödbit att bjuda dem på.
Jag håller fram min tomma hand. Gräsands-Kalle nafsar i mina fingrar – ja, ja, jag fattar vinken!
Ska aldrig komma brödlös mer! 🙂
Eleverna börjar lämna skolan så nu håller vi utkik efter storasyster.