Ännu en promenad i Vrinneviskogen.
Coronan begränsar mitt liv, men promenader ute i det fria är ju okej.
Tack vare viruset har jag fått en promenadkompis! Börje! 🙂
Han har ögonen på skaft och upptäcker den här snygga långhorningen
på en stolpe, en stolpbock kanske…?
Det finns ca 35000 arter av familjen långhorningar så det är inte lätt att veta
vad just den här kallas. Inte ville den säga sitt namn till Börje heller…
Bär så små och blå. De hade behövt mer vatten.
Första maskrosen jag ser i år!
Längtar tills gräsmattorna är fulla av dem.
Men vet att….alla inte håller med mig.
Många kommer att klaga och kalla dem för ogräs…
Hasseln blommar! Honblommorna, flickorna, tycker jag om.
Vårlöken lyser upp marken med sitt solgula ljus.
Svalörten blommar medan det är svalt i luften. Och det är det idag.
Tusenskönan är skön till tusen!
En tjock, fluffig, mjuk bädd med stjärnmossa. Jag får lust att vila mitt huvud mot den.
För några dagar sedan ankom den meteorologiska hösten till min stad.
Nog ser jag tecknen – löven, regnet, kylan och mogna frukter och bär.
Kallt i lägenheten.
I vattenpölen har någon kastat sitt halvätna äpple, till fåglarnas förtjusning.
Juni hade nästan 41°C i feber i förrgår.
Så idag har hon rekreationsdag med morfar och mormor.
”Pnicknick” (som hon säger) är något hon gillar.
Vi åkte ut i naturen och letade efter vårtecken.
En bukett videkvistar ska mamma få!
Morfar och mormor tog med Juni på picknick.
Vi hade med oss engångsgrill, korv och dricka.
Men….elden ville inte ta sig….
Så vi fick ge upp, åka hem, äta kall korv
och se fram emot en bättre grilldag.
Is på sjön med några centimeter vatten uppe på den.
Vackert men kallt.
